Löpning for dummies?

Om du är en prylnörd av rang (och gärna förser dig med prylar som motivation) se då till att dina prylar är redo när du är det.

Kan bli en tröttsam väntan och motivationsdip annars.

Springa utan klockan? Vad menar du? ;)

Eliten?

Innan jag berättar om min förlust mot M i prämiärmilen så tänker jag länka till ett väldigt bra inlägg av just denne M kring sk. elitsatsning. Jag skrev inlägget, raderade, skrev om, raderade och gav slutligen upp för att jag hade för mycket spretiga tankar i ämnet. Fint då när man kan länka till någon som skrev det jag ville ha sagt ;)

Jag har mött frågan på olika nivåer, främst inom Volleybollen; som juniorspelare som faktiskt hade velat bli utsatt för lite elitsatsning, som tränare för ungdomar, ordförande för förening, ledamot i förbund osv. Det är inte enkelt, ibland en resursfråga och alltid en balansgång.

Läs inlägget här om det som borde döpas om från elitsatsning till "individanpassat möjlighetsskapande"

Nu jäklar!

Jag har inte pratat om det så mycket, eller alls faktiskt, men jag har en utmaning. En utmaning med min vän Magnus om vem som kan förbättra sin miltid mest (procentuellt).

Tävlingen skulle gått av stapeln på Hässelbyloppet men Magnus blev sjuk och min fotdjävul strulade så vi sköt upp det till premiärmilen. Vilket även skulle motivera oss att hålla uppe löpningen i vinter. HA! Tillåt mig skratta.

Jag har inte sprungit alls i princip, har bara simmat, simmat, simmat. Simmasimmasimma! Vilket ju inte gjort under för löpningen, eller ja jag har säkert underhållt konditionen men...

Nu i veckan upptäckte jag dessutom att jag ju faktiskt glömt anmäla mig. Bara där borde jag ju lämnat W-O. Faktiskt.
Men jag är inte typen som lägger mig platt och låter någon kliva över mig. Så sladdade in till stan och slängde in efteranmälan 3 minuter innan Löplabbet stängde kassan.

Nu är det bara själva löpningen kvar. Jag ska in under 75 minuter och Magnus under 56 minuter. Välj sida fort! (Men eftersom du just nu läser min blogg så räknar jag med ditt stöd!)

Hur mår hjärtat idag?

Alla hjärtans dag. ALLA hjärtans dag, alla HJÄRTANS dag eller alla hjärtans DAG?

Idag länkar jag till två saker som påminner mig om att ta hand om hjärtat:

Mitt inlägg från förra årets alla hjärtans dag, ett inlägg som var svårt att skriva och gör mig gråtig bara av tanken.

Hjärt-Lungfonden. Ge till hjärtat, små bidrag gör också skillnad.

Så, idag motionerar vi hjärtat lite extra genom lite extra kärlek, lite extra motion och mår lite extra bra.

Själv tänkte jag motionera det i simbassängen ikväll med fina HA-gruppen.

Å så lite musik på det: Your Heart Is A Muscle

;)

hälsa?

Det bästa jag läst idag: När blev hälsan så ohälsosam?

Jag överlevde alltså bikramyogan. Jag förstår att ni har undrat och varit oroliga. Men ni kan andas ut, jag sträckte inga muskler och jag dog inte värmedöden. Det hela var faktiskt ganska behagligt och jag kände att det där är nog något för mig, eller snarare det är något som min kropp skulle behöva, lite rörlighet. Synd bara att det är så väldans dyrt. Du Calme, vill ni ha ett försöksobjekt? Exprimentet skulle gå ut på hur smidig en stel simmar/volleybollkropp, som inte stretchats ordentligt på år och dar, egentligen kan bli på...ja låt säga 30 dagar? Kom igen nu, ni vet att ni vill ;)

Men hörrni, allvarligt, följ länken och läs och reflektera. 

Dagens

Dagens aktivitet, jag är obekväm som attan och väldigt nervös. Så långt utanför min bekvämlighetszon.
90 minuter bikramyoga. 90 minuter i 40 graders värme känns jobbigt. Lägg till yoga. Det finns risk att jag dör svettdöden alternativt sträcker en muskel (eller mest troligt alla). Eller så kommer jag rent av att gilla't, det vore ju fantastiskt ;)

Håll tummarna!

Helvete!

Jaha, jag har väl aldrig under mitt 30-åriga liv brutit en organiserad träning. Men nu sitter jag alltså här på läktaren i eriksdalsbadets 50'a och kollar på när gruppen avslutar passet. Med värkande axel, osamarbetsvillig kropp och bångstyrigt psyke som ger tårar som bränner bakom ögonlocken.

Man bryter inte ett träningspass ekar i huvudet. Varför gör det det? Istället för att fokusera på att jag simmat 3 å en halv mil på en vecka. Jävla felfokuserade hjärna!

För vad hade ett fortsatt pass gett? En ännu ondare axel och förmodligen en ännu skevare bild av min egna prestationsförmåga.

Ibland blir det deppigt, så ser allas liv ut, men allt blir bra. Men fan, frågar någon hur det är nu så bryter vattenfallet ut.

Tur att jag tar med mig fina vänner och åker till Mora nu - de som alltid får mig på bättre humör.

Axeljävel!