Alla hjärtans dag

Idag är det alla hjärtans dag, en dag som delar in folk i för och emot. De som tycker att det är den mest romantiska dagen på året och går all-in för hjärtan,  rosor och överraskningar. Sen har vi de som avfärdar det som en kommersiell högtid och menar att man kan visa kärlek 365 (eller som i år 366) dagar om året istället.

Jag och många med mig tillhör den senare kategorin, men som alltid pliktskyldigast köper en ros eller ett kort ändå...

I år skulle jag av flera anledningar vilja ta bort det sötsliskiga och kommersiella ännu mer från ekvationen och fira vårt hjärta, ta hand om våra egna hjärtan och ta hand om andras hjärtan.

Anledningarna till detta  för mig är tre och de föddes 1920, 1923 och 1945, tyvärr finns ingen av av dem kvar hos oss.

1923 föddes min mormor. Den 15 mars 1988 avled hon 65 år gammal av en hjärtinfarkt medan hon stekte köttbullar. Jag var 7 år gammal och hann aldrig riktigt lära känna min mormor.

1920 föddes min morfar, som dog hastigt den 23 november 1989 av en hjärtinfarkt på sin cykel påväg till ett möte. Han hann fylla 69 år gammal, hade precis hunnit börja njuta av livet som pensionär.  Min morfar och jag hade ett speciellt band, jag var 8 år gammal och hade lärt känna honom så mycket mer än min mormor (de levde inte ihop) och var tillräckligt gammal för att sörja på riktigt.

1945 föddes min älskade mamma. Den 5:e augusti 2011 kom att bli den hittills värsta dagen i mitt liv, då jag i ett hotellrum i Kalmar fick samtalet om att hon dött i vad som senare skulle visa sig vara en hjärtinfarkt. Ironiskt nog var jag på platsen där hjärtan skulle motioneras på högvarv i en av de hårdaste tävlingar man kan göra och maratonmannen skulle stått på startlinjen till Järnmannen i Kalmar. Hon blev 65 år gammal, fick aldrig se mig fylla 30 och kommer aldrig se mig gifta mig, aldrig möta mina framtida barn och inte heller lära mig allt hon kunde. Sådär som mammor annars ska. Hon fick inte heller möjligheten att njuta av sitt pensionärsliv, resa eller bli gammal med min pappa.

Tre personer i min omedelbara närhet som inte fick uppleva sin 70-årsdag för att deras hjärtan gav upp.

Så på förekommen anledning så vill jag be alla som kan att idag den 14:e februari 2012, mer känt som alla hjärtans dag, motionera sitt härta och/eller skänka en slant till Hjärt- och Lungfonden, kanske den slanten du annars skulle spenderat på den pliktskyldiga rosen. Alla kanske inte kan göra både och, men alla kan göra något.

Motionera ditt eget hjärta för att göra ditt för att få leva så länge som möjligt. Skänk en slant för att någon annan ska få möjligheten att leva lite längre, uppleva ett barnbarn, slippa oroa sig, finnas till.

Hjärt- och Lungfonden står för den absolut största delen av forskningen kring hjärtat. Det finns mycket kvar att upptäcka, inte minst om kvinnohjärtat.  Din peng skäner du genom att kika här: http://www.hjart-lungfonden.se/Gava-privat/Gavor/ eller genom inbetalning via PlusGiro 90 91 92-7 eller bankgiro 909-1927 (ange fullständig mottagar- och avsändaradress). Du kan även sms:a HJÄRTA 50 till 72 901 så går 50 kr till forskningen.
 Så tänk på hjärtat idag, på alla sätt. Jag vet att jag kommer göra det.