Distansrekord!

I lördags gjorde jag och A något grymt, vi distanspersade - 80x100.
Jag upprepar. 80st 100ingar. Åttio hundringar. Det är korrekt.
A var GRYM, hennes tidigare distanspers var 4500m. Hon dubblade det alltså nästan. Helt galet bra!

För min egen del var det lite av en kamp från första kilometern, kroppen ville inte riktigt samarbeta och det kändes stelt och kantigt. Inte alls som det såg ut hos fröken Ahlshammar som låg på banan brevid oss...

Men vi gjorde't och jag höll starttiden 2:20 vilket till en början innebar ganska lång vila men på slutet ganska lagom, hade kanske kunnat hålla kortare starttid till en början och sen öka men det var skönare att bara ha en starttid att hålla reda på. Vi körde i block om 10 längder då vi vilade lite längre, fyllde på vatten, kissade och stoppade i oss lite energi...

Sista 2km så protesterade armar och axlar hejvilt, det var en kamp att föra armarna framåt och jag bestämde mig sonika för att sätta på mig fenor. Fusk kan tyckas men jag vill mest inte förstöra de inplanerade Camp Snowman-passen (pass med HA dan före dan, julafton, juldagen, annandagen och sen lördag och söndag nyårshelgen). Det var det helt enkelt inte värt.

Betongarmar är ett sätt att beskriva hur det kändes i duschen efteråt. Å panikhungern som satte in sen, tur att systern bjöd på julmat efteråt. Jag åt som en häst.

Att jag ens kom upp och iväg på HA-passet och simmade 4,5km är ett frikkin mirakel.

Men nytt distanspers alltså - 8km. Awesome!

lite så här kändes det på slutet, som att simma i asfalt