Igår var en sån dag. Thomas bjöd med mig för lite öppet-vatten simning i kvällssolen och helt upprymd efter att ha skrivit om vansbro och med det i minnet (hur bra och roligt det var) så såg jag fram emot ett riktigt fint pass med bra glid, fokus och styrka. 1½ timme eller 4km var planen.
Det blev 30 minuter och 1200m.
Inget kändes bra, våtdräkten satt illa, simglasen skavde, axlarna värkte, fötterna frös och ja...listan kunde göras lång. För när jag väl fick den där känslan av att det inte kändes bra var det som att jag letade fel snarare än försökte plocka fram det positiva. Som att jag fick vara ute och träna i solen, att våtdräkten faktiskt höll allt annat varmt och att om jag bara hade ökat farten lite så hade jag nog slutat frysa om fötterna också...
Men jag gav upp. Sa till T att jag inte ville mer och snäll som han är så gick han också upp (trots att jag faktiskt försökte säga att jag kunde vänta på land medan han simmade klart). Sen ägnade jag resten av kvällen åt att vara tjurig över att jag bröt passet och ha dåligt samvete över att jag förstörde hans pass.
Det var en sån kväll. Man kan inte alltid ha bra dagar, ingen kan.
Men ikväll är det gymbesök som hägrar och det SKA bli ett bra pass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar