onsdag 23 november 2011

Nygammalt

Jag har just överlevt min första volleybollträning på 7 år...

Det var fantastiskt roligt, fantastiskt jobbigt och jag har ont i hela armarna. Risken är väl också att jag har ont i hela kroppen imorgon.

Tyvärr känns det även i halsen som att det gör lite ont där vilket känns sjukt olägligt och olämpligt.

Volleybollen och jag - en nygammal kärlek. På en plan nära dig om en vecka igen...

fredag 18 november 2011

your soul protects you

Jag börjar ta visdomsord från mitt dagliga te-intag. Illa? Njä, ganska söta budskap tycker jag.




torsdag 10 november 2011

Snart vuxen?


Imorgon fyller jag 30 år. Shit.
Jag kan inte påstå att jag har någon åldersångest, men jag kan konstatera att tiden går undan...

Jag har lyxat till det med att vara ledig imorgon så blev idag firad på jobbet.
Mina underbara kollegor hade ordnat så fint med lunch, champagne, en _hink_ blommor (ja ni ser ju på bilden, champagneflaskan är 'full-size'), en parfym jag hintat om och fina kort. Både chef och kollegor höll tal för "lilla mig" och jag känner mig lyckligt lottad som har så omtänksamma människor runt mig!

onsdag 9 november 2011

Laddar

Sitter här med nya Runners och laddar inför dagens besök ner till gymmet...

Gårdagens simning känns finfint i ryggen och axlarna. Det känns bra att veta att träningen tog :)
Hittade inget flyt till en början, mycket beroende på att det bara fanns två banor så man fick sick-sacka mellan bröstsimmare.
Men bet ihop och nötte på tills det kändes bra. På slutet fick jag till och med till alla voltvändningarna på 200-ingen...jag som nästan hade gett upp hoppet om att lära mig det.

Fatta att jag för ett år sedan så hade jag gått 2 gånger på min crawlkurs och hade precis bara börjat fatta bensparksrörelsen och kunde inte riktigt få till armarna och kunde definitivt inte simma mer än 25 meter i taget.

Ett år senare så har jag inga problem att simma en kilometer i ett svep (eller mer) och satte i somras mitt träningsdistanrekord på 4000 meter (inte i ett svep visserligen). Jag är faktiskt stolt som attan och glad att jag hittat ngt jag tycker är såhär roligt!

"Vad skulle du ta dig an om du visste att du inte kunde misslyckas?"

måndag 7 november 2011

ringrostig

Så kände jag mig idag när jag klev in på gymet för att köra lite intervaller på löpbandet. Ringrostig och ångrade mig nästan direkt när jag klev innanför dörren. Dum känsla som jag lyckades få bort genom att lura kroppen lite :)

Stela ben från PT-pass med Noah i fredags där han körde lite extra hård som straff för att jag missat så mycket träning. Eller så kändes det bara extra hårt just för att jag missat en hel del träning...hehe. Hur som helst så var det med tredje-dagens-träningsvärk som jag klev upp på bandet.

Jag kände direkt hur mycket man hinner tappa när man gör spring-uppehåll även om man kör ett par simpass under tiden.
Höll mig första veckan efter Hässelbyloppet ifrån löpningen för att ena knät bråkade med mig, sen hamnade jag i någon slags motivationssvacka och vips så hade tre veckor gått.

Men saken med motivationssvackor är ju att man sällan bara "kommer ur dem", oftast måste man ta sig själv i kragen och bestämma sig för om man vill. Så efter PT-passet i fredags så bestämde jag mig för att ta mig ur svackan. Glad är jag för det, för jag känner direkt hur humöret förändras och energin sprider sig i kroppen - härligt!

Det enda jag inte är nöjd med är mina skor. Jag köpte ett par Asics Cumulus för att ha som "inneskor" på gymmet, har tidigare varit supernöjd med Asics, men de här är inte kompis med mig. Det känns inte som att jag får med mig något flyt i de skorna. Trist och synd, får leta vidare och hoppas att Cumulusarna passar bättre ute sen.

Nu efter en produktiv kväll med handling, tvättstuga, träning och matlådelagande så kan jag somna nöjt. Imorgon väntar tidig uppstigning och färd till Rånäs för att reka konferensanläggning...


något besviken på dessa...men fina är de!

lördag 5 november 2011

Känslopaus

Idag tar jag en känslopaus, tänder ett ljus för det ljus som slocknade ifrån mig för exakt tre månader idag. Så oväntat och orättvist. För alltid saknad.

Alla helgons dag blev en helg som numer berör mig mer än någonsin, en helg för lite extra eftertanke.