Hmm

Jag har inte försvunnit helt, här är jag.

Jag tänker mig en nystart, bloggnystart dvs. Jag bloggar igen, ni läser igen - vad sägs?

Till dess - ha en fantastisk jul!

Nämen...

God morgon! Det här var ju inte igår om vi säger så...

Nygammalt

Jag har just överlevt min första volleybollträning på 7 år...

Det var fantastiskt roligt, fantastiskt jobbigt och jag har ont i hela armarna. Risken är väl också att jag har ont i hela kroppen imorgon.

Tyvärr känns det även i halsen som att det gör lite ont där vilket känns sjukt olägligt och olämpligt.

Volleybollen och jag - en nygammal kärlek. På en plan nära dig om en vecka igen...

your soul protects you

Jag börjar ta visdomsord från mitt dagliga te-intag. Illa? Njä, ganska söta budskap tycker jag.



Träffande budskap från oväntat håll

Snart vuxen?

Imorgon fyller jag 30 år. Shit.
Jag kan inte påstå att jag har någon åldersångest, men jag kan konstatera att tiden går undan...

Jag har lyxat till det med att vara ledig imorgon så blev idag firad på jobbet.
Mina underbara kollegor hade ordnat så fint med lunch, champagne, en _hink_ blommor (ja ni ser ju på bilden, champagneflaskan är 'full-size'), en parfym jag hintat om och fina kort. Både chef och kollegor höll tal för "lilla mig" och jag känner mig lyckligt lottad som har så omtänksamma människor runt mig!

Laddar

Sitter här med nya Runners och laddar inför dagens besök ner till gymmet...

Gårdagens simning känns finfint i ryggen och axlarna. Det känns bra att veta att träningen tog :)
Hittade inget flyt till en början, mycket beroende på att det bara fanns två banor så man fick sick-sacka mellan bröstsimmare.
Men bet ihop och nötte på tills det kändes bra. På slutet fick jag till och med till alla voltvändningarna på 200-ingen...jag som nästan hade gett upp hoppet om att lära mig det.

Fatta att jag för ett år sedan så hade jag gått 2 gånger på min crawlkurs och hade precis bara börjat fatta bensparksrörelsen och kunde inte riktigt få till armarna och kunde definitivt inte simma mer än 25 meter i taget.

Ett år senare så har jag inga problem att simma en kilometer i ett svep (eller mer) och satte i somras mitt träningsdistanrekord på 4000 meter (inte i ett svep visserligen). Jag är faktiskt stolt som attan och glad att jag hittat ngt jag tycker är såhär roligt!

"Vad skulle du ta dig an om du visste att du inte kunde misslyckas?"

ringrostig

Så kände jag mig idag när jag klev in på gymet för att köra lite intervaller på löpbandet. Ringrostig och ångrade mig nästan direkt när jag klev innanför dörren. Dum känsla som jag lyckades få bort genom att lura kroppen lite :)

Stela ben från PT-pass med Noah i fredags där han körde lite extra hård som straff för att jag missat så mycket träning. Eller så kändes det bara extra hårt just för att jag missat en hel del träning...hehe. Hur som helst så var det med tredje-dagens-träningsvärk som jag klev upp på bandet.

Jag kände direkt hur mycket man hinner tappa när man gör spring-uppehåll även om man kör ett par simpass under tiden.
Höll mig första veckan efter Hässelbyloppet ifrån löpningen för att ena knät bråkade med mig, sen hamnade jag i någon slags motivationssvacka och vips så hade tre veckor gått.

Men saken med motivationssvackor är ju att man sällan bara "kommer ur dem", oftast måste man ta sig själv i kragen och bestämma sig för om man vill. Så efter PT-passet i fredags så bestämde jag mig för att ta mig ur svackan. Glad är jag för det, för jag känner direkt hur humöret förändras och energin sprider sig i kroppen - härligt!

Det enda jag inte är nöjd med är mina skor. Jag köpte ett par Asics Cumulus för att ha som "inneskor" på gymmet, har tidigare varit supernöjd med Asics, men de här är inte kompis med mig. Det känns inte som att jag får med mig något flyt i de skorna. Trist och synd, får leta vidare och hoppas att Cumulusarna passar bättre ute sen.

Nu efter en produktiv kväll med handling, tvättstuga, träning och matlådelagande så kan jag somna nöjt. Imorgon väntar tidig uppstigning och färd till Rånäs för att reka konferensanläggning...

något besviken på dessa...men fina är de!

Känslopaus

Idag tar jag en känslopaus, tänder ett ljus för det ljus som slocknade ifrån mig för exakt tre månader idag. Så oväntat och orättvist. För alltid saknad.

Alla helgons dag blev en helg som numer berör mig mer än någonsin, en helg för lite extra eftertanke.

ett steg i taget...

På resande fot

Sitter på tåget från Kastrup påväg in mot Köpenhamn...
Senaste veckorna har jobbet slukat både tid och energi från träningen.

Något som även hållt mig borta från främst löpningen är ett bråkigt knä efter Hässelby.

Har simmat lite men i övrigt varit ganska sparsam med träning, tyvärr. Så nu när jag anländer till hotellrummet tänkte jag bara kasta in väskan, byta om och ta en mysjogg.
Om knät vill dvs, annars blir det promenad. Jag är ju träningssugen så vill inte låta jobbet stjäla träningsminutrarna.

Höstpromenad

Idag blir det en stillsam höstpromenad runt sjöarna igår var det nämligen en allt annat än stillsam 40-års fest :)

MAT!

Efter-kurs-middag med kollegan på ett av favvoställena. God mat, gott vin, gott skratt!

Det gick fint igår, personlig bästa :) Utförligare rapport kommer vid tillfälle.

Hässelbyloppet bring it on!

Står i solskenet och inväntar första start i Hässelbyloppet där marathonmannen springer iväg som en blixt.
Sen är det en timme kvar tills jag startar och då gäller det, att ha roligt i en mil.

Vad hände med att slå tiden från Tjejmilen (80min) undrar ni? Klart jag vill det, men jag vill ha roligt också, så att jag är sugen på nya löppass trots att jag inte har någon tävling att sikta mot :)

Men håll nu tummarna för mig!!!

Sträcka på benen...

Måste säga att jag ångrade lite att jag inte tog en joggingtur efter dagens kursavslut.

Men följde istället med kollegan på en promenad som började ljus och fin men slutade mörk och kall. Tur att vi kunde värma oss med skratt istället.

Kanske blir det så att måndagens 6km'are blev det sista inför söndag men det vore ju skönt att lyckas få in ett pass imorgon bitti innan kursstart. Undra om jag orkar...

Nu vankas det dock god mat och förhoppningsvis en lika trevlig kväll som igår :)

Kurs med kurt

Befinner mig just nu utlokaliserad på en kursgård i norra stockholm och just nu ligger jag och jäser i sängen efter en jättegod middag med mkt trevligt nytt folk.

Himla mysigt rum, men vansinnigt rastlös efter en stillasittande dag...

Landet Brunsås - kan det vara något tro?

En fin helg som innehållit skönt norrlandshäng, gott vin,  skratt i massor, cykelcafé och lite, lite träning :)

Marathonmannen hade igår den mycket briljanta idén att vi skulle äta brunch på Bianchi Café & Cycles då nummerlapparna till Hässelbyloppet ändå skulle hämtas inne i stan.

Nytt ställe för mig, men vilket härligt ställe.

Så mycket fina cyklar att jag nästan vill börja cykla också... Men en sak i taget.

Å maten, brunchmaten. Herrejössesgott! Jag hade kunnat äta en hel tallrik med bara mozzarella och tomater. Fantastiska ost! Men allt var faktiskt magiskt gott! Absolut inte sista gången det stället får sig ett besök av mig.



Dagen till ära hade jag tänkt ha spenderbyxorna på men trots att vi gick i inte mindre än 6st olika sportaffärer hittade jag inget som lockade. Kanske lika bäst det...

Väl hemma fick gymmet sig ett besök och jag rev av ett styrkepass och intervaller på löpbandet.
Så det var den lilla lilla träningen som dock kändes vansinnigt skön efteråt.

Det var en perfekt helg på så många sätt och vis och hade önskat mig en längre sådan.
Men nu är det måndag och idag är det dags för en löptur.

Nobody puts baby in the corner!

Alltså jag vet vad jag ska göra i vår!
Min bästa film, har sett den så många gånger att det nästan är skämmigt...

Give yourself some credit!

Jag har funderat en del på ovan fras och även på det här med att tro på sig själv.  Efter det här inlägget så tänkte jag en del på hur det kom sig att det påverkade mig så negativt.
För det hade absolut inte med personen som sa något eller hur. Det var bara ett konstaterande att folk gick redan efter 2km. Inget konstigt med det.
Men jag tog det till mig, men osäkerhet åt upp orden och lät det svälla inombords. Dumt som fan.
För jag vet att jag kan, jag måste bara påminna mig själv att jag kan, ja det finns människor som är bättre än mig, men jag kan.

På samma ämne har jag läst två väldigt kloka inlägg här och här som väcker så mycket bra tankar.

Oktoberrapporten

711 minuters träning fick jag ihop
60 minuter spenderades på frisim
346 minuter spenderades på löpning
30 minuter spenderades på ren core
160 minuter styrketräning
25 minuter övrig kondition
90 minuter golf
21 pass fördelat på 13 dagar...

Så, totala antalet träningsminutrar sjönk från augusti till september. Men styrketräning, löpning och core ökades på. Simningen däremot. Älskade simningen...
Det är lätt att se att jag kan samla ihop många träningsminutrar på det, jag vet ju med mig att jag kan nöta på läääänge i bassängen.

Att antalet träningsfria dagar ökade i september var ingen nyhet, mycket deppiga praktiska saker som skulle lösas denna månad och som tärde mycket på orken.
Men nu är oktober hälsad välkommen med dunder och brak!

Veckan som gick

Helt klart en bra vecka ur träningssynpunkt för min del. Skulle tränat i torsdags men fick sitta kvar på jobbet tills väldigt sen så fick byta söndagsvila mot torsdagsvila :)

Måndag: Styrketräning + korta intevaller i backe (30+20min)
Tisdag: långa löpintervaller (30min)
Onsdag: frisimning (60min)
Torsdag: Vila
Fredag: Vila
Lördag: Topploppet 5km (36:50min)
Söndag: Styrketräning + korta intervaller (30+20min)

Den här veckan inleds med vila och sen får vi se vad som händer. Två styrkepass skall blandas med ett simpass och lite distanslöpning. Ungefär som den här veckan med andra ord :)

Topploppets 5:a

Hur gick det nu igår då?

Jotack, jag sprang in personbästa på 36:50, man kan säga att det blev två personbästa i ett då personen som ägde nummerlappen fick detta personbästa och jag själv ;)

Men själva loppet kändes inte alls bra, första 2km gick både uppför och  svagt uppför och jag gick ut för hårt och fick gå några korta stunder (någon minut här och där). Hade inte kollat något innan så hade inte koll på någon banprofil eller vart banan ens gick. Jag halkade ju bara in på ett bananskal liksom...
Men efter 2km gick det nerför en stund och då bestämde jag mig för att bara ösa på nerför och försöka ta igen den tid jag hade fått gå. Det var jäkligt varmt och jag kände mig påverkad av värmen och blev lite tjurig av att den utlovade vätskekontrollen som skulle vara vid 2,5km dök upp först efter 3km - marginell skillnad men jag var så varm att det var det enda jag suktade efter.

Efter 3km gick det i princip bara nerför in imål och det är också de här sista två kilometrarna som inte helt ovängat visar bäst tempo enligt klockan. Försökte ösa på sista hundra metrarna men det kändes nog snabbare än det såg ut...sådär som det ofta är.

Så ett lopp som jag bara skulle se som lite social träning blev ändå en sänkning av min 5km tid. (jag iofs gjort 32-33min på vårruset för kanske 4-5 år sen, men det känns så längesen att det knappt räknas) Det händer något när man väl får på sig en nummerlapp, små horn växer liksom ut i pannan...
Väl i mål så fick man en fin "goodie-bag" med lite smått och gott men där det mest onödiga kanske var lösnaglar (!!) kändes som en märklig grej att få efter ett lopp...

Efter att ha pustat ut ett stund med Anna som gick imål några minuter före mig så droppade resten av tjejerna in och vi fick avnjuta en mycket bra picknick korg. Vilken toppentur jag hade, från en planerad ensam tur till lopp och trevlig picknick med nya bekantskaper i dessa superhärliga tjejer. Klart uppköp för min del.



Om jag använde nya tröjan - nope. Hittade en glömd favorit på morgonen och beslutade mig för att återlämna inköpet, vilket öppnade för nya inköp i Rönnisch-tältet efter loppet. Jag är hopplös.

försöker ta outfit-bild

nu då? Näe, hur fasiken gör folk det här?

Äh, det här får duga!

Topploppet var en klart trivasam tillställning och kul med ett sånt här "jippolopp" som är blandat både herrar och damer (även om det var klart färre herrar i 5km-klassen jämte 10km klassen) som jag absolut kan tänka mig springa nästa år igen, men i mitt egna namn :)

Färdig!

Sådärja, tack benen för idag. Det kändes inte alls bra, men nytt personligt bästa iaf. Tack!

topploppet nästa!

Så kan det gå :)

Sim-Anna lockade med startnummer i topploppets 5km klass imorgon och jag var hör och häpna inte sen att ropa 'Ja!'

Tänkte att jag ju ändå ska springa en 5-km i helgen och det är ju roligare att göra det tillsammans med massa andra...

Men efterson tvättiden är imorgon och mina springfavoriter är i tvättkorgen så pssade jag på att ta vägen förbi centrum och köpte mig lite nytt. Klart oekonomiskt men det är ju sånt som kommer avändas. Faktum är att mitt träningsklädesrelaterade konto ökat ganska mycket på sistone - bra eller dåligt? Sålänge de används frekvent säger jag - bra!

Så hem och ladda lite och hoppas på att benen vill pestera ett personbästa imorgon med mig.

sugar rush...

Apprå på det där med socker och vad det gör med oss... ;)

Kärt återseende

Bassängen min kära, jag har saknat dig!

Gott som gör gott

Ett gott mellanmål som gör gott :)

Arlas samarbete med cancerfonden för att samla pengar till bröstcancerforskningen. Keso Hallon.

Faktiskt ganska gott, synd att de ska peta i så mycket socker bara, personligen föredrar jag kanske att göra själva blandningen Keso+Hallon själv men nu var det ju kanske mer den goda gärningen som var syftet...

Men prova den och skänk en slant till forskning på ett enkelt sätt.

Tjihooo

Lycka är riktigt bra pris på ett par efterlängtade skor och att hitta tröjan jag letat länge efter...

Nyöppnade intersport i Bromma Blocks - where the action is!

Färgglad mat

Dagens middag, en salig blandning av precis det jag var sugen på idag; olikfärgade tomater, avocadomosat med lite rysk yoghurt, lite stekta champinjoner och sen det bästa av allt - mozzarella :)

Konstig blandning men GOTT!

Väl spenderat

Det här är den bästa investeringen jag gjort på länge, väl spenderade pengar!

Varje dag drabbas 41 kvinnor av hjärtinfarkt och nästan 4500 kvinnor dör varje år.
Det finns ett stort behov av att med forskning ta reda på skillnaderna mellan kvinnor och mäns hjärtan och för detta behövs bidrag från alla som kan och vill ge en slant. 

För att ta reda på hur du kan bidra så gå till http://www.hjart-lungfonden.se/
och för mer information om den forskning som bedrivs.

Veckan som gick

Veckan som gick var en ganska bra träningsvecka. (men en kass privat-vecka)
Lördagens bonuspass jag hade tänkt köra var det enda som inte blev av. Men de planerade blev av...

Måndag: Styrketräning + crosstrainerintervaller
Tisdag: Löpning, intervaller
Onsdag: PT-träning, styrka och löpintervaller
Torsdag: Vila
Fredag: Vila
Lördag: Vila
Söndag: Löpning, 7 km

segt och hjärnspöken

Idag stod distanslöpning på schemat och jag måste säga att jag var inte jättepeppad innan. Tyvärr, för det satt i när jag väl kom ut också.

Jag hade nog väntat mig att alla intervallpass skulle gett resultat, men det kändes bara segt, segt, segt (sen vid analys hemmavid av klockans information så visade det ju sig att det faktiskt hade gått något fortare än sist). Vid 3km kände jag dessutom att jag behövde gå en stund, vilket också satte sig på hjärnan sen. Jag fick svårt att tvinga mig det där lilla extra och bara pressa mig igenom det jobbbiga.

Då satte sig dessutom en kommentar som en i sällskapet när vi hejade på Kisaloppet sa, vi stod och hejade vid ca 2,5km och när de snabba och medelsnabba sprungit förbi så började det komma några som gick och då sa personen, förmodligen utan att mena speciellt mycket med det, "oj, går de redan - hur ska det här gå"?
När jag då idag gick vid 3km så dök det där upp och jag började jämföra mig, med de där som gick då och med personer som springer både långt och fort...

Men man SKA ju inte jämföra sig med någon annan än sig själv. Jag vet ju det. Men ibland är det svårt att kontrollera hjärnspökena som tar sig in innanför pannbenet. I det här fallet höll sig hjärnspökena som talade om för mig hur långsamt det gick kvar i 7,7km...

Bättre pass har jag defenitivt haft, men man blir starkare av alla pass - på olika sätt.

Så här kändes det INTE idag...

Sen augustirapport

Sen Augustirapport, otroligt sen - men bra att lägga till samlingen för egen del att kika tillbaka på :)

935 minuters träning fick jag ihop
245 minuter spenderades på frisim
322 minuter spenderades på jogging
15 minuter spenderades på ren core
135 minuter styrketräning
73 minuter crosstrainer
145 minuter rask promenad
15 dagar av 30 har jag tränat och kört 27 träningspass
Således har jag haft 16 vilodagar av 30
300 minuter mer än Juni, trots semester och en hel träningsfri vecka. Semestern bjöd dock på en hel del dubbelpass och så öppnade ju gymet här nere så styrketräningen har tillkommit.
Antalet löpminuter ökades på bekostnad av simningen, men snart drar simträningen igång igen och drar sitt strå till träningsstacken :)
Coreträningen, eller bristen på core-träning. Jag fattar inte hur svårt det ska vara att lägga 15 minuter efter varje löppass. Nu får jag en hel del coreträningen i de styrkepass som Noah satt ihop så det är inte så att jag står utan Core-träningen...

slut, på riktigt tvärslut

Idag har jag PT-tränat med bästaste Noah, det här var 3:e passet jag kör med honom och det inledde han med att smyga upp när jag stod och värmde upp och väste "idag blir det tufft, bara så du vet...men fortsätt värm upp".

Men jag backar bandet lite. För en dryg månad sen så öppnade ett gym i bottenvåningen på huset jag bor i. PERFEKT. Det är ett ganska litet gym, men det har det man behöver - konditionsmaskiner, styrkemaskiner, inte så många men de som behövs och en liten hörna med fria vikter. Det bästa är att det är öppet mellan 05.00-23.00, så det känns som att man har gymmet hemma hos sig :)

Det var otroligt bra pris på att teckna upp sig på PT-timmar och jag kände att jag behövde en extra spark i baken, dels inför tjejmilen och nu för att förbättra inför Hässelbyloppet men även för att få fart på förbränning och hitta träningsglädjen. Det var framförallt den händelse som inträffade den 5:e augusti som satte fart på en rad dominobrickor i mitt liv.

PTn som huserar nere på gymet är alltså Noah, här borde jag ju ha en bild på Noah men jag har inte riktigt vågat fråga det, för det är ju inte som att jag är någon känd bloggare (dessutom så är jag inte riktigt bekväm med frasen "får jag ta en bloggbild" ännu) utan det skulle nog bli lite halvkonstig stämning om jag helt plötsligt börjar ta idolbilder...hehe :)

Noah är asbra, nu har jag inga andra PT's att jämföra med i och för sig men för mig är han en bra PT. Han har hjälpt mig att sätta ihop en rad olika pass och jag har lovat att köra minst 4 pass per vecka.

Nytt för mig är att jag nu ska avsluta varje styrkepass med ett 20 minuter långt intervallpass, antingen på löpbandet eller på crosstrainern.
Å vet ni, framstegen som jag faktiskt gjort bara på en månad gör att jag numera ser fram emot att få köra intervaller, att jag faktiskt ibland hellre väljer det styrkepass som innebär att jag får springa efteråt hellre än köra crosstrainer-intervaller. DET känns roligt som fan.

Nåväl - idag körde vi ett killerpass. Började med marklyft, följt av knäböj - idag med vikt (tidigare bara kört kroppsvikt), sen körde vi axelpress med fria vikter, vidare till enhandsrodd, efter det följde bröstpress och sist plankan (som jag fick köra en straffomgång på för att han tyckte den första såg för lätt ut)
Detta avklarades i ett fasligt  tempo och jag kunde vrida ur mitt linne redan efter detta.
Nu fick jag dock ett pulsband givet till mig och ett flin - nu börjar det jobbiga.
Bort till löpbandet där intervaller skulle avklaras och eftersom jag inte kom upp i tillräcklig puls första intervallen så höjdes lutningen på bandet till 4% och samma tempo (10,5km/h) och nu kom jag absolut upp i rätt puls. Men fick även beröm för att pulsen sjönk snabbt emellan också, framsteg på konditionsfronten :)

Jag går igång på beröm, så för varje "grymt jobbat", "sjukt bra" så fick jag de krafter som behövdes för nästa intervall även fast jag i slutet på varje intervall kände för att dö en smula.

Kort och gott - ett grymt pass. Galet hur mycket mer man kan pressa sig för att någon står brevid och tittar och hejar på, för Noah piskar inte så jättemycket - lagom mycket. Eller så behövs det inte piskas så mycket. Jag gör mest som jag blir tillsagd - det är ju jag som vinner på att göra det. Att försöka smita undan är det bara jag själv som förlorar på och det vore ju dumt att betala en PT och sen bara löka. Jag kan verkligen rekommendera alla som funderar på att investera i sig själva och en PT att göra det. Visst kan man köra själv också och det kommer många långt på, men en del av oss behöver en liten piska :)

Om det blev tufft? You bet!



så här känner man efter ett Noah-pass
(det här var dock efter det allra första)



Rosa drömmar?

Alltså att jag gillar mörkrosa är ingen nyhet för mina vänner, men idag var jag så rosa-kittad att jag nästan ville kräkas en smula själv...

Rosa funktionstisha, rönnish byxor med rosa detaljer (dock egentligen lite för pastellrosa för min smak), sköna rosa gococo strumpor och mina gudomliga saucony med hör och häpna - rosa detaljer. Allt detta akompanjerades av en rosa vattenflaska (och halvvägs in i passet även av mitt mörkrosa ansikte). Till gymmet gick jag såklart i mina rosa crocs (alltså gymmet ligger 5 våningar ner och 5 steg till vänster utanför porten så inga längre promenader med de där ful-sköna tofflorna).

Men det gick ju bra att köra intervaller som en rosa fluffig dröm också...men i framtiden ska jag nog dra ner lite på antalet rosa detaljer per pass ;)

Nu - dusch, mat och kanske kanske skriva om det där loppet jag nästan glömt att jag sprungit...

Hmm

Just nu påväg till Sundsvall för jobb, tycker inte det är så kul att flyga. Hur lämplig läsning är det här då?

Hur tragiskt som helst denna olycka. Fy så många familjer som just nu har sorg.

mot nya mål...

I väntan på race-report Tjejmilen 2011 så kan vi beundra detta nedan. Nya mål redan :)

Tjohooo

Jajjamen så härligt! Sitter i varm bil påväg hem nu :)

(Nej det hann inte bli mörkt ute, blixten gjorde sitt)

Linda har stöttat, peppat och släpat mig runt - tack.

Efterlängtat

Vet ni hur mycket jag redan längtar hit?
Men det är väl typ 2h och 15 minuter kvar.

Bästa marathonmannen supportar och bär grejer. Går nu runt och väntar på Linda och är oväntat nervös... Hade dock kunnat tänka mig några färre plusgrader idag, jag och värme funkar ju som bekant sådär...

Håll tummarna för att mitt lördagsdistanspass blir lyckat! :)

Uppladdning

En god köttbit, gott naturgodis och tidigt sänggående. Uppladdning! :)

nike-lover

Tjejmilen är sponsrad av Nike, det gick inte att ta miste på igår i alla fall.

Inte mig emot, jag gillar Nike. Eller jag gillar Nike's kläder, skorna och jag passar inte bra ihop.

Hur som helst, jag fick igår med mig ett par byxor och en t-shirt hem - mkt fint :)

Man blir ju dock lite köpgalen på de där pre-race mässorna. En del saker ÄR det ju bra priser på, men det mesta är inte så himla mycket bättre priser på än i vanlig butik... Men köpdjävulen i mig blev till viss del tystad i alla fall.

Färgglatt värre :)

gillar verkligen benslutet på dessa som var lite
svart-på-svart-prickiga nästan lite ormskinnsmönster-feeling
(fast bra)

torsdag i bilder

Mötte upp L vid stadion och vandrade ner till  Östermalms IP och Danicahallen

Hämtade ut nummerlapp och vandrade runt i mässhallen och klämde och kände (och handlade)

Kurret i magen tog oss till Sabai-Sabai

Där vi fick fantastiskt god mat i överflöd 

Så mycket att vi fick med oss resterna i påse hem.

Kom hem med fin "goodie-bag" (eller nåt liknande) f

rån tjejmilen att botanisera i

Så här såg innehållet ut och mer detaljerat kommer kanske sen

(för ni är såklart SÅ intresserade)

Sådär, nu har jag väl kompenserat brist på bildinlägg och dessutom fått prova insta-photo för blackberry på kuppen :)