Idag har jag PT-tränat med bästaste Noah, det här var 3:e passet jag kör med honom och det inledde han med att smyga upp när jag stod och värmde upp och väste "idag blir det tufft, bara så du vet...men fortsätt värm upp".
Men jag backar bandet lite. För en dryg månad sen så öppnade ett gym i bottenvåningen på huset jag bor i. PERFEKT. Det är ett ganska litet gym, men det har det man behöver - konditionsmaskiner, styrkemaskiner, inte så många men de som behövs och en liten hörna med fria vikter. Det bästa är att det är öppet mellan 05.00-23.00, så det känns som att man har gymmet hemma hos sig :)
Det var otroligt bra pris på att teckna upp sig på PT-timmar och jag kände att jag behövde en extra spark i baken, dels inför tjejmilen och nu för att förbättra inför Hässelbyloppet men även för att få fart på förbränning och hitta träningsglädjen. Det var framförallt den händelse som inträffade den 5:e augusti som satte fart på en rad dominobrickor i mitt liv.
PTn som huserar nere på gymet är alltså Noah, här borde jag ju ha en bild på Noah men jag har inte riktigt vågat fråga det, för det är ju inte som att jag är någon känd bloggare (dessutom så är jag inte riktigt bekväm med frasen "får jag ta en bloggbild" ännu) utan det skulle nog bli lite halvkonstig stämning om jag helt plötsligt börjar ta idolbilder...hehe :)
Noah är asbra, nu har jag inga andra PT's att jämföra med i och för sig men för mig är han en bra PT. Han har hjälpt mig att sätta ihop en rad olika pass och jag har lovat att köra minst 4 pass per vecka.
Nytt för mig är att jag nu ska avsluta varje styrkepass med ett 20 minuter långt intervallpass, antingen på löpbandet eller på crosstrainern.
Å vet ni, framstegen som jag faktiskt gjort bara på en månad gör att jag numera ser fram emot att få köra intervaller, att jag faktiskt ibland hellre väljer det styrkepass som innebär att jag får springa efteråt hellre än köra crosstrainer-intervaller. DET känns roligt som fan.
Nåväl - idag körde vi ett killerpass. Började med marklyft, följt av knäböj - idag med vikt (tidigare bara kört kroppsvikt), sen körde vi axelpress med fria vikter, vidare till enhandsrodd, efter det följde bröstpress och sist plankan (som jag fick köra en straffomgång på för att han tyckte den första såg för lätt ut)
Detta avklarades i ett fasligt tempo och jag kunde vrida ur mitt linne redan efter detta.
Nu fick jag dock ett pulsband givet till mig och ett flin - nu börjar det jobbiga.
Bort till löpbandet där intervaller skulle avklaras och eftersom jag inte kom upp i tillräcklig puls första intervallen så höjdes lutningen på bandet till 4% och samma tempo (10,5km/h) och nu kom jag absolut upp i rätt puls. Men fick även beröm för att pulsen sjönk snabbt emellan också, framsteg på konditionsfronten :)
Jag går igång på beröm, så för varje "grymt jobbat", "sjukt bra" så fick jag de krafter som behövdes för nästa intervall även fast jag i slutet på varje intervall kände för att dö en smula.
Kort och gott - ett grymt pass. Galet hur mycket mer man kan pressa sig för att någon står brevid och tittar och hejar på, för Noah piskar inte så jättemycket - lagom mycket. Eller så behövs det inte piskas så mycket. Jag gör mest som jag blir tillsagd - det är ju jag som vinner på att göra det. Att försöka smita undan är det bara jag själv som förlorar på och det vore ju dumt att betala en PT och sen bara löka. Jag kan verkligen rekommendera alla som funderar på att investera i sig själva och en PT att göra det. Visst kan man köra själv också och det kommer många långt på, men en del av oss behöver en liten piska :)
Om det blev tufft? You bet!
 |
så här känner man efter ett Noah-pass
(det här var dock efter det allra första) |
