slut, på riktigt tvärslut

Idag har jag PT-tränat med bästaste Noah, det här var 3:e passet jag kör med honom och det inledde han med att smyga upp när jag stod och värmde upp och väste "idag blir det tufft, bara så du vet...men fortsätt värm upp".

Men jag backar bandet lite. För en dryg månad sen så öppnade ett gym i bottenvåningen på huset jag bor i. PERFEKT. Det är ett ganska litet gym, men det har det man behöver - konditionsmaskiner, styrkemaskiner, inte så många men de som behövs och en liten hörna med fria vikter. Det bästa är att det är öppet mellan 05.00-23.00, så det känns som att man har gymmet hemma hos sig :)

Det var otroligt bra pris på att teckna upp sig på PT-timmar och jag kände att jag behövde en extra spark i baken, dels inför tjejmilen och nu för att förbättra inför Hässelbyloppet men även för att få fart på förbränning och hitta träningsglädjen. Det var framförallt den händelse som inträffade den 5:e augusti som satte fart på en rad dominobrickor i mitt liv.

PTn som huserar nere på gymet är alltså Noah, här borde jag ju ha en bild på Noah men jag har inte riktigt vågat fråga det, för det är ju inte som att jag är någon känd bloggare (dessutom så är jag inte riktigt bekväm med frasen "får jag ta en bloggbild" ännu) utan det skulle nog bli lite halvkonstig stämning om jag helt plötsligt börjar ta idolbilder...hehe :)

Noah är asbra, nu har jag inga andra PT's att jämföra med i och för sig men för mig är han en bra PT. Han har hjälpt mig att sätta ihop en rad olika pass och jag har lovat att köra minst 4 pass per vecka.

Nytt för mig är att jag nu ska avsluta varje styrkepass med ett 20 minuter långt intervallpass, antingen på löpbandet eller på crosstrainern.
Å vet ni, framstegen som jag faktiskt gjort bara på en månad gör att jag numera ser fram emot att få köra intervaller, att jag faktiskt ibland hellre väljer det styrkepass som innebär att jag får springa efteråt hellre än köra crosstrainer-intervaller. DET känns roligt som fan.

Nåväl - idag körde vi ett killerpass. Började med marklyft, följt av knäböj - idag med vikt (tidigare bara kört kroppsvikt), sen körde vi axelpress med fria vikter, vidare till enhandsrodd, efter det följde bröstpress och sist plankan (som jag fick köra en straffomgång på för att han tyckte den första såg för lätt ut)
Detta avklarades i ett fasligt  tempo och jag kunde vrida ur mitt linne redan efter detta.
Nu fick jag dock ett pulsband givet till mig och ett flin - nu börjar det jobbiga.
Bort till löpbandet där intervaller skulle avklaras och eftersom jag inte kom upp i tillräcklig puls första intervallen så höjdes lutningen på bandet till 4% och samma tempo (10,5km/h) och nu kom jag absolut upp i rätt puls. Men fick även beröm för att pulsen sjönk snabbt emellan också, framsteg på konditionsfronten :)

Jag går igång på beröm, så för varje "grymt jobbat", "sjukt bra" så fick jag de krafter som behövdes för nästa intervall även fast jag i slutet på varje intervall kände för att dö en smula.

Kort och gott - ett grymt pass. Galet hur mycket mer man kan pressa sig för att någon står brevid och tittar och hejar på, för Noah piskar inte så jättemycket - lagom mycket. Eller så behövs det inte piskas så mycket. Jag gör mest som jag blir tillsagd - det är ju jag som vinner på att göra det. Att försöka smita undan är det bara jag själv som förlorar på och det vore ju dumt att betala en PT och sen bara löka. Jag kan verkligen rekommendera alla som funderar på att investera i sig själva och en PT att göra det. Visst kan man köra själv också och det kommer många långt på, men en del av oss behöver en liten piska :)

Om det blev tufft? You bet!



så här känner man efter ett Noah-pass
(det här var dock efter det allra första)



förändringar

Nu har jag börjat bygga om lite här inne, börjar lite smått och det kommer säkert se lite taffligt ut ett tag (eller kanske för alltid, vem vet)

När jag startade här så var det en viktblogg, jag redovisade bilder och viktresultat. Efter ett tag så insåg jag två saker:
1. Att jag egentligen mer vill ha en stark och fin kropp som jag är nöjd med. Det innefattar viktnedgång, ja - men jag vill främst hitta glädjen till träning igen.
2. Det här att redovisa vikt här och bilder på framgång stressade mig oerhört.

Så, från en viktblogg till en träningsblogg, följ min jakt på glädjen med träning.
En blogg om Kejrin som gillar att simma, vill gilla att springa och väldigt ofta saknar inspiration till träning men alltid gillar att träna när det blir av. Så där som det är för väldigt många, väldigt ofta.

Ner i vikt vill jag fortfarande, men förvandligen inför den stundande 30-årsdagen har tagit en oväntad högersväng

två av två

Igår följde Marathonmannen (som nog måste byta namn till triathlonmannen) med mig ut på en joggingtur, återhämtning för honom - mkt jobbigt för mig.

Tanken var först bara 30 minuter men vid ett vägskäl så bestämde jag att jag ville ha ett längre pass, så vi tog vänster istället för att vända tillbaka.

Körde 6 minuters jogg och 3 minuters gång. Totalt blev det 8km på 66 minuter.
Jag är nöjd bara över längden på rundan då jag inte sprungit så långt på länge. Sen hoppas jag på att jag kan minska ner antalet gångperioder (helst helt) och såklart så ska ju milen avklaras :)

vi fick luftas igår

Så gårdagskvällen blev en lyckad träningskväll och idag efter jobbet så tog vi en tur till Kaananbadet för att simma lite i öppet vatten.
Jag ville mest simma och Marathonmannen behöver lära sig orientera sig bättre i vattnet inför Järnmannen i Kalmar.

Jag inledde riktigt uselt och det kändes som att så fort jag drog på benspark så motarbetade jag mig själv, mycket märklig känsla. Men efter hand så släppte det och det blev roligare och gick bättre.
Våtdräkten är fortfarande en kamp att få på sig och det kändes som ett träningspass bara att få på sig den, hehe.

jag fick luftas idag...

Skönt att ha sparkat igång veckan bra med två av två träningspass avklarade igår. Imorgon är planen att komma ut och jogga igen men kortare joggintervaller med högre hastighet eller back-träning. Men först och främst ska jag se till att ta mig ut :)

skämsrunda

Sitter här och laddar upp med ovan mellanmål (banan, jordgubbar, keso och kesella) för att ha lite energi när jag väl kommer hem för att ta mig an det som blivit lidande för min älskade simning. Löpning.

Funbeat visade mig hänsynslöst att det är 3 veckor sedan jag tog ett löpsteg. Vad hände? Jag hade ju börjat komma in i en rutin. Jag mina Saucony och herr Garmin. Det var ju vi mot alla snabblöpare. Mysjoggaren Kejrin liksom.

Så idag förväntar jag mig att stå där på nollrutan igen, men jag måste ut.

Maratonmannen som lovat mig att hjälpa mig att komma i hjälplig löpform till tjejmilen har ställt ett ultimatum. Du måste springa 3 gånger i veckan, sen får du simma hur mycket du vill.
Men hallå?! När ska jag då hinna simma?
Det får bli fler morgonpass med andra ord... Hahaha, moahahaha. Skrattar hela vägen till "dömorgontrötthetsdöden-graven".

Löpning alltså. Idag. En fot framför den andra tills jag är hemma igen.
Att kämpa igenom sina svagheter gör en stark och allt sånt där. Kom igen nu kroppen - SAMARBETA!

När jag kommer hem igen så lovar jag att sammanfatta Vansbrosimningen. Varför jag är missnöjd, hur det gick till, hur man undviker en panikattack när man blivit sparkad i huvudet vid start, hur man tar sig i en våtdräkt och sen känner att man vill duscha efteråt...ja the full story så att säga.

Härligt!

Vad glad jag är nu att jag kom ut. Gjorde en deal med mig själv just som jag satt och höll på att bli kvar i soffan att om jag tog mig ut så skulle det räcka med ett halvtimmespass.

Väl ute så bestämde jag då att jag skulle försöka höja tempot på joggintervallerna. För idag skulle jag köra gågg, 6 minuter jogg och 3 minuter gång emellan.
Å visst lyckades jag höja snittiden, en halv minut/km och för mig bra. Visst hjälper det att veta att man har färre intervaller framför sig.

Första intervallen var lite tung innan kroppen liksom fattade vad vi höll på med, att jag inte satt kvar i soffan längre. Andra kändes lite bättre och jag sprang och filosoferade och hittade en backe vid sidan av min löpväg som jag tänkte jag kunde använda till backintervaller någon gång (huh? va? Varför tänkte jag så, backintervaller är ju dödsjobbigt) och vips så var det gångpaus.
Vid sista intervallen så insåg jag att jag måste hållt ganska jämt tempo på joggintervallerna för jag startade och slutade på ungefär samma ställe. När jag väl kollade klockan hemma så visade det sig att sista intervallen gick fortast. Hemlängtan? 3,84km på 30 minuter, sprang 21 och gick 9.

Det lönar sig alltid att ta sig ut när man är tveksam. Det vet jag ju, men det känns aldrig så innan. Då känns det som att inget kan kännas bättre än att vara kvar i soffan.

velar

ska jag, ska jag inte? Ska jag, ska jag inte?
Springa alltså.

Stora tröttheten slog till och det känns omöjligt att tvinga mig ut genom dörren...

Ska jag, ska jag inte?

Talar för:
- måste om jag vill bli bättre
- skönt när jag är klar
- härligt att springa i regnet
- mina skor är sköna
- jag vilade igår

Talar emot:
??????

Jahapp, då kör vi då.

ser fram emot...

Igår hade jag vilodag, en planerad sådan. På morgonen fick jag dock för mig att jag ville simma efter jobbet och drog med mig kläderna. Sen dog jag en smula. Kände nog inte på morgonen hur trötta mina ben var efter söndagens löptur.
Så jag gav benen vila och tog den där vilodagen jag hade planerat ändå.

Att se fram emot:
Idag ser jag fram emot en picknick efter jobbet i gröngräset, sen jogging (gågging snarare).
Imorgon kväll ser jag fram emot simning och innan det avslutet av ett jobbprojekt.
På torsdag ser jag fram emot nästa joggingpass (jodå, jag ser faktiskt fram emot det redan idag, fråga mig imorgon dock...)
På fredag, då ser jag fram emot en härlig kväll med en tjejkompis. Skratt och skvaller.
På lördag ska jag på avstånd stötta Marathonmannen som far runt vättern på fröken Merida medan jag tar mig an en lite löprunda eller ett simpass, oklart ännu.
Söndagens se-fram-emot är ett löppass om jag simmade på lördagen och ett simpass om jag joggade på lördagen...

Ni ser, det finns massa att se fram emot - inte minst träning. Ska försöka tagga till kvällens jogg redan nu. Först, lite lunch.

Jag ♥ saucony progrid ride 3

Idag tog vi oss ut, jag och mina nya fina Saucony. Samma runda som förra veckan skulle avverkas, skillnaden var att nu var jag ensam. Jag har av någon anledning lättare att ge upp när det känns tungt när jag är själv.

Hur som helst, tanken är att det här nu blir min söndagsrunda ett tag framöver, som jag ska försöka förbättras på ju. En halv minut snabbare denna gång, vilket man nog inte ska lägga så mycket vikt vid, det är ju första veckan. Men jag är mest glad över att jag joggade hela vägen runt, 5km, på egen hand utan att ge upp trots att det blev riktigt tungt i motluten.

Å skorna - helt underbara. På löplabbet i fredags konstaterades efter att stått på glasplatta och filmats på löpband att jag har helt neutralt löpsteg och ett högt fotvalv (netural visste jag iofs, eller när jag kollade på Stadium sa den säljaren att jag hade neutralt steg med lätt pronation - här såg jag ju själv, helt neutralt).
Mina gamla Puma som jag tidigare haft och tyckt varit bra var dock pronationsskor och har inte stöd för högt fotvalv, inte så speciellt bra dämpade för tung löpare. Fel, fel, fel med andra ord.
Jag har senaste turerna klagat lite på att jag fått ont kring vristerna och det känts extremt ansträngt längs med framsidan av underbenet, något som faktiskt kan förklaras av de gamla skorna. Eftersom jag inte pronerar men det var pronationsstöd i skorna så får vristerna och musklerna i benen jobba extra mycket för att kämpa mot pronationsstödet.
Jag ska inte ropa hej ännu och säga att allt är nya skornas förtjänst, men idag kände jag inte av något av det där, varken vristerna eller framsidan av underbenen. Även om det inte är skornas förtjänst så var de otroligt sköna.

Lärdom, inte köpa skor på annat ställe än där det finns kunnigt folk. Stadium och intersport i all ära, men kvaliteten på deras skoförsäljare är minst sagt varierande, har fått ganska olika "besked" från dem när jag tidigare provat skor där. Speciellt har jag där fått höra att "som neutral löpare kan du absolut ha pronationsskor, inga problem", kan det månne hänga ihop med att deras sortiment består till 98% av skor med pronationsstöd?

latmasken vs Kejrin 0-1

Hörrni, jag tog mig ut.
Satt ett tag i soffan och velade (jagSKA inte sätta mig i soffan innan) men sen skyndade jag att byta om innan jag hann ändra mig och stack ut.
Idag körde jag gågging, 6 minuters jogg med 3 minuter gång emellan i 45 minuter. Fast det blev 44:49 minuter, det fick gå bra det också.

Marathonmannen hade hjälpt mig att ställa in min finfina Garminkompis så att den pep var 6:e/3:e minut när jag skulle gå, vilket låter fånigt men blev lite roligare. Dessutom kunde jag se snittider på joggingen och inte bara totalsnittid, vilket en statistiknörd som jag tycker är roligt.

Varmt var det, jösses så varmt. Men tog iaf linne, vilket jag fegar för att göra annars då jag känner mig en smula "naken" i linne... Vilka knäppa tankar som letar sig in i huvudet ibland, de har en tendens att fastna där också...

Hur som helst, första intervallen gick svagt uppåt - trodde jag skulle dö, andningen tung. Andra intervallen var skönare, kontrollerad andning - kunde se mig lite omkring (när inte svetten rann i ögonen dvs), tredje intervallen var mysigast - då hittade jag en liten grusstig i ett lummigt område att följa, 4:e intervallen kändes oändlig - raksträcka längs med bilväg, 5:e och sista intrevallen började uppför - tungt, men var också den intervall som gick fortast.

Jag fick till och med core-passet efter löpturen. Herregud, hur många mentala vinster kan man göra på en dag? ;)

Nu ser jag fram emot torsdagens löpning, konstigt hur det kan svänga.... ;)

Förresten, sa jag att jag svettas en hel del när jag tränar - tänk då när det är 27 grader varmt ute:

Det är svettdroppar på armen, ingen konstig hudåkomma :)

tagga...

Idag ska det springas. Jag är egentligen inte alls sugen och benen känns trötta (liksom hjärnan) och det är lite för varmt ute.
Men eftersom hjärnan verkar sortera bort ordet inte när man tänker så ska jag alltså låta bli att tänka "det är inte varmt, jag är inte trött" för det enda hjärnan registrerar då är "helvete vad varmt det är, trött är du också".

Så istället försöker jag peppa mig själv och min hjärna med att tänka "jag får vara ute i solen och njuta av värmen, att bli fysiskt trött är stärkande i längden och fy FAN vad duktig jag är om jag slutför passet".

Att det låter hurtigt värre? Jag vet, men somliga av oss måste lura hjärn-rackarn för att få något gjort.
Mental styrketräning hette det visst...

ser det ut såhär tro?

SuperSöndag

Gårdagen var en supersöndag som hann övergå i nationaldagsmåndag innan jag var hemma i sängen igen.

Började dagen med en förmiddagsjogg med Marathonmannen, 5km. Tanken var att ta samma runda som jag tidigare sprang intervaller (jogga-gå intervaller) runt och se hur långt jag kunde springa. Jag tog mig hela vägen runt vilket gjorde mig glad. Det gick säkert inte fort i andras ögon men jag tog mig runt vilket gjorde mig vansinnigt glad! Tanken är att nu ha det som testrunda och förhoppningsvis avverka den snabbare framöver och vid någon tidpunkt förlänga den.

Sen mötte jag upp lilla A kl.12 för att hjälpa henne köpa present till hennes sambo (tillika marathonmannens tvillingbror). Åt en god lunch efteråt och snicke-snackade om allt möjligt.

Hemma igen 15.30 för att fixa iordning sallad, marinera kött och fixa iordning mig själv för grillparty ute i täby. Upphämtning av A&F 16.30 och iväg mot Täby.

En mycket trevlig kväll följde och slog sedan igen ögonen hemma i sängen vid 2tiden, eller tror jag sov innan huvudet träffade kudden. Ganska slut efter en dag som hade gått i ett.

Idag är det nationaldag och efter att jag "återhämtat mig" inne större delen av dagen ska jag nu bege mig ut i solskenet och njuta av dagen och att vara ledig en måndag.

träningshelg?

Förra gången det var långledigt så hade jag bestämt mig för att träna massor. Det blev inte så...
Men den här gången så har jag lagt upp schema och min intention är att följa det.

I onsdags började jag ledigheten med ett pass i simhallen. Torsdagen var veckans första vilodag.
Igår var jag ute och sprang och idag ska jag snart ge mig iväg till simhallen. Tanken var att jag skulle cyklat dit, men måste fixa lite saker på vägen dit som inte funkar med cykeln så får se hur jag lyckas lösa det.

Gårdagens löppass gav blandade känslor. Det började fantastiskt bra, så härligt att vara ute i solen, lätta steg, kontrollerad andning. Sen någonstans mot slutet så vände det, jäkla värme, solen i ögonen, svettdroppar som rinner i ögonen, ben tunga som stockar...gaaahhh när är det sluuuuut?

Men så hinner jag i princip bara stretcha och duscha så känner jag att jag vill ha revansch på den där sista biten. Konstigt hur kroppen fungerar, eller är det bara jag?

Nya fina tights förgyllde i alla fall löppasset :)

Majrapporten

569 minuters träning fick jag ihop
300 minuter spenderades på frisim
90 minuter spenderades på vattengympa
149 minuter spenderades på jogging
30 minuter spenderades på rask promenad
12 dagar av 31 har jag tränat och kört 13 träningspass
Således har jag haft 19 vilodagar av 31

En veckas semester i Frankrike drog ju såklart ner siffrorna så jag har egentligen inte så mycket att säga :)

Löpningsdag

Igår var en riktig löp-dag. Inte för mig men för tusentals duktiga löpare som genomförde Stockholm Marathon.
Jag var inne i stan och hejade största delen av stan, främst på Marathonmannen men även på andra duktiga löpare.

Efter målgången så mötte jag och Marathonmannens vän Micke upp honom nere på idrottsplatsen och snart anslöt hans duktiga löparvänner som alla hade persat, helt otroligt - av 6 löpare så hade 6 persat. Så otroligt inspirerande dag och de är så grymma!

Fraktade sedan hem en stel människa med fler blåa tår än vad som får anses snyggt, skyfflade in lite energi i magen och mötte sedan upp två av de andra duktiga marathonmänniskorna nere i Sumpan och hängde, pratade allmän träning, om deras lopp och såklart lite annat.
Jag försökte suga i mig av deras otroliga löparenergi och det väcktes (som alltid för mig i tävlingssammanhang) ett litet frö om att jag också vill bli sådär. Roligt var när snabbaM frågar när jag ska ställa upp i tävling och att hon minsann har stora planer för mig...haha. Tror det var löparendorfinerna som pratade, fast...man vet aldrig.

Tjejmilen hade jag dock halvt bestämt mig för redan i tisdags efter vårruset och efter igår så är det bestämt. Så nu börjar träning inför det (och AXA stockholm triathlon sprintdistans).

Men först ska jag nu åka hem till mamma och fira henne på hennes dag! Mors dag.

Vårruset nästa

Bildkälla



Nu beger jag mig mot vårruset och kvällens trevliga sällskap. Jag har inget direkt mål med loppet utan ser det som en trevlig träningskväll. Det vore såklart roligt om det gick fortare än den tid vi sprang på i lördags, känns föga troligt att jag ska blivit assnabb på 3 dagar även fast den här banan är flackare än det vi sprang i lördags. Men kul ska det blir.

Medan ni håller tummarna för mig, för det gör ni väl? Så kan ni underhålla er med detta:

spännande...

På tisdag ska jag delta i söta A's "lag" i vårruset.
Jag har ju inte joggat på ett tag, det slog mig härom veckan att det var väldigt kort tid till ett av mina vårmål. Vad hände liksom? Jag har ju simmat mig igenom hela våren. Bra jobbat...typ.

Planering är alltså inte min starka sida, samtidigt så har jag sett till att se till att någon slags träning blivit av när det kännts tungt och då har det blivit den träning jag gillar (simning och vattengympan) eftersom den bästa träning är den som blir av.

Men, idag ska vi kolla lite hur vi ligger till. Vi ger oss av ifrån oss, via Sumpan, solna strand och bort mot stan. Målet är såklart att vi orkar jogga 5km, men vi är väl medvetna om att vi förmodligen kommer få lägga in gångpauser. Men vi ser hur långt vi kommer.
Så joggandes och gåendes tar vi oss till Karlberg för att äta lunch.
Hem har vi bestämt att åka pendel, men kanske ändrar vi oss och går hem :)

Rapportering kommer, ska stoppa i mig lite energi nu så jag inte dör efter en halv kilometer :)

kul i bassängen

Idag var sista delen av min andra crawlfortsättningskurs. Ja, den andra. Jag gick först en grundkurs, sen en fortsättningskurs. Eftersom jag ville ha ett fast träningspass i veckan så hoppade jag på ytterligare en fortsättningskurs.
Vilket var bra, denna kurs så var vi fler jämbördiga deltagare och passen blev således bättre också.

Idag var ett riktigt roligt pass, synd bara att det var just det sista. Men det ryktas om att vår coach skulle försöka få till crawlträning inte kurs i höst. Alltså inte en kurs utan mer riktig simträning, hon rekommenderade oss det istället för en till kurs, för det tyckte hon vi var för bra för nu (yey, mycket trevlig att höra). Jag håller tummarna. Blir det inte en sån kurs så tror jag att det blir neptuns mastersgrupp istället.

Å fram till sommaren så stämde jag träff med en av de andra deltagarna att fortsätta simma på onsdagarna på samma tid så vi underhåller träningen och kan dra nytta av varandra genom att hitta på övningar. Det känns kul. Hon ska liksom jag träna för vansbro, hon kör 1km-loppet och jag tänkte ge mig på 3-km loppet igen (men den här gången crawla så mycket som möjligt)

Imorgon är det vägningsdag, jag känner mig lite orolig efter semesterveckan och två födelsedagsfiranden i helgen. Men det är bara att vänta och se...

slutkörd?

Mötte upp L idag efter jobbet för ett dubbelpass i Åkeshov.
Först löpning och sen simning. Men FÖRBANNAT så tråkigt det är att springa på löpband. Ja jag vet, med den inställningen så blir det ju tråkigt, men jag lovar att jag inte hade den inställningen när jag klev på. Jag var bara fast besluten att springa minst som förra gången.
Det gick inte. Benen ville inte alls samarbeta utan var helt slut redan efter 7 minuter (+3 rask gång som uppvärmning) så fick gå 4 minuter och sprang sedan 10 minuter för att avsluta med 2 minuter gång.
Sista 3 minuterna av joggingen höjde jag med jämna mellanrum så att jag sista minuten var nere på 5.40 tempo. Det är för mig ett högt tempo och sen var jag slut, kände att jag på något sätt ville köra helt slut på mig nu när benen ändå var så osamarbetsvilliga till att springa längre och långsamt.

Nåväl, bara att tagga om för simning. Om benen var osamarbetsvilliga till första passet så var de inte mer villiga nu. Kändes lite som att jag simmade i sirap första kvarten. Sen lossnade det lite men då var jag less. Stretade på i ytterligare en halvtimme innan jag ansåg mig besegrad och klev upp.

Ibland har man bara sådana dagar antar jag. När det inte riktigt vill sig.

dom här rackarna var vansinnig
osamarbetsvilliga idag...

en bra kväll

Mötte upp Linda i Åkeshov efter jobbet för lite träning idag. ´

Efter att ha fått mina produkter från Linda som jag igår bestämde mig för att testa och vi hade pratat igenom lite hur jag ska använda dem så var det dags, bara att ladda.

Först hoppade vi på löpbanden och min plan var att springa minst lika länge som sist, för nu vet jag ju att jag kan. Efter halva den tiden så insåg jag hur jäkla jobbigt det är att springa på löpband jämfört med att springa ute. Både uttråkningsfaktor och att benen blir så jäklarns stumma.
Så jag gick raskt 3 minuter för att värma upp lederna lite, sen joggade jag 12 minuter och tillät mig sen att gå 3 minuter och sprang sen resterande 12 minuter.

Svettig och dan var det bara att släpa sig in i omklädningsrummet och byta träningsutrustning. En snabb uppfräschning i duschen och hopp i poolen.
Det var ganska mycket folk i bassängen och jag kände att benen var trötta så jag tog det lugnt och fokuserade på tekniken. Försökte mig på ett par vändningar men det gick inte alls bra så jag får nog bara villigt erkänna på lördag att jag inte lärt mig läxan som vi skulle, men jag har försökt. Gudarna ska veta att jag har försökt.

Nu har jag tryckt i mig mat (magen SKREK efter mat och kroppen efter energi) och efter lite CSI så ska jag och kudden ha ett kärt möte igen.

Stolt!

Ikväll gav jag mig ut med Maratonmannen för en joggingtur.

Jag var oinspirerad och inte så sugen på att ge mig ut själv så när hans sällskap ställde in deras gemensamma tur så var jag inte sen att tacka ja till sällskapserbjudandet.

Tanken var att försöka öka joggintervallerna på min gågging från 6 minuter till 7 minuter.

Vi började med att värma upp med 3 minuters gång och sen skulle jag vara tidhållare. Jo tjena, jag glömde ju bort att kolla och när jag kollade till på klockan så hade mer än 7 minuter passerat, jag var inte så bra tidshållare. Men då kände jag att jag likväl kunde fortsätta sålänge jag orkade (ivrigt påhejad av Maratonmannen).

Efter mer än halva passet så kommer en ganska lång backe och då blev jag utmanad av MM att om jag orkade upp för den så skulle jag få en lååång och välförtjänt gångintervall, men när vi väl kom upp så fortsatte vi bara springa, jag ska inte säga att benen gick av sig själva men nästan. Jag insåg att om jag skulle gå då så hade jag inte kunnat jogga mer.

Jag kände mig SÅ stolt över att jag joggade hela turen. 28 minuter totalt och jag joggade hela vägen. DET var längesen det hände och jag är så glad att jag hade sällskap med mig som peppade och pratade bort tröttheten :)

Sällskapsträning är så mycket roligare än ensamträning, oftast!

Gåggingturen i lördags utfördes ute i Hägersten (nästan där jag bodde förut ett tag) tillsammans med Linda och den turen hade nog inte alls känts lika härlig ensam, trots att det var soligt och fint. För ja, jag lyckades övertala henne att skippa löpbandet och vara ute i det härliga vädret.

bild från lördagens sociala gåggingtur med Linda.
2 gånger adidastassar, mina till höger och Lindas till vänster.