påsksimmet

Alltså, 7km. 7000 jäkla meter. 140st 50m längder. 70x100.
Jag gjorde't.
Tänk om jag hade anat när jag låg och sprattlade i bassängen för ett och ett halvt år sen och inte kunde få ihop andning, armtag och benspark.
Jag säger inte att jag KAN nu, men jag kan uppenbarligen simma 70X100.

lånad från Alex

Men från början; jag och Thomas mötte upp en pigg och glad Alex på Eriksdalsbadet strax efter 10 (något sena, vi vanlig ordning alltså). Där fick vi veta upplägget; 5X100 insim, 6x(10x100) med starttider och 5x100avbad. Efter insimmet så kom vi fram till att mina starttider borde vara;
10×100 start 2min 20s
10×100 start 2min 15s
10×100 start 2 min 10 s
10×100 start 2 min 05 s
10×100 start 2 min 00 s
10×100 start 1 min 55 s
5×100 avbad

Men redan efter första tre 100-ingarna så kände jag att jag nog tagit mig vatten över huvudet (hö-hö) så klev på Thomas linje och det blev:
10×100 start 2min 30s
10×100 start 2min 20s
10×100 start 2 min 25 s
10×100 start 2 min 25 s
10×100 start 2 min 25 s
10×100 start ??? (fri start)

Anledningen till fri start på slutet var nämligen att Thomas kände att han hade fått nog näst sista blocket och började simma av då. Jag var först med på tanken och hade nästan förlikat mig med det när jag bara kände att fan heller, jag ska distanspersa. Så då tänkte jag att jag kunde köra till 6600m och alltså persa med 100m. Men när jag väl var där så kunde jag bara tänka, men hallå - det är ju bara 400m kvar.
Tro mig, 400m kändes som en evighet. Axlarna värkte galet mycket och hela kroppen kändes som dökött som armarna skulle föra framåt. Alex var klar vansinnigt långt innan oss eftersom han är rutinerad, snabb simmare och Thomas hade ju tackat för sig så sista kilometern var jag helt själv... Det var bara att koppla på någon slags viljestyrka, borra ner huvudet och köra.
Men jag kan säga att innan så gjorde all pepp från både Thomas och Alex massor - fantastisk egenskap att även fast de själva är så trötta så orkar de vara glada, alerta och säga uppmuntrande ord.

Jag vet, jag vet - "riktiga simmare" fnyser säkert åt det här. Men jag är stolt och glad som attan. 7km, det är fasiken 2 vansbrosim och 1 tjejvansbro, på samma dag.

Efteråt avnjöts en långlunch/fika med vansinnigt god sallad och snicke-snack. Bland annat ett konstaterande att något man måste gjort är att simma 100x100, jag börjar redan ladda. Klart man ska ha gjort det ;)

för att citera Thomas; en stöddig bit Chevre!

Tack grabbar för ett kul pass och för vad som säkert kommer bli vansinnig träningsvärk imorgon!