Jag hade nog väntat mig att alla intervallpass skulle gett resultat, men det kändes bara segt, segt, segt (sen vid analys hemmavid av klockans information så visade det ju sig att det faktiskt hade gått något fortare än sist). Vid 3km kände jag dessutom att jag behövde gå en stund, vilket också satte sig på hjärnan sen. Jag fick svårt att tvinga mig det där lilla extra och bara pressa mig igenom det jobbbiga.
Då satte sig dessutom en kommentar som en i sällskapet när vi hejade på Kisaloppet sa, vi stod och hejade vid ca 2,5km och när de snabba och medelsnabba sprungit förbi så började det komma några som gick och då sa personen, förmodligen utan att mena speciellt mycket med det, "oj, går de redan - hur ska det här gå"?
När jag då idag gick vid 3km så dök det där upp och jag började jämföra mig, med de där som gick då och med personer som springer både långt och fort...
Men man SKA ju inte jämföra sig med någon annan än sig själv. Jag vet ju det. Men ibland är det svårt att kontrollera hjärnspökena som tar sig in innanför pannbenet. I det här fallet höll sig hjärnspökena som talade om för mig hur långsamt det gick kvar i 7,7km...
Bättre pass har jag defenitivt haft, men man blir starkare av alla pass - på olika sätt.
 |
| Så här kändes det INTE idag... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar