Kvällen har tillbringats i simmhallen med marathonmannen.
Längt efter längd efter längd avverkades så när jag efter 80 minuter satt i bastun så kände jag hur hela kroppen var helt slut, jag orkade inte ens tänka utan bara la mig på bänken och blundade. Hade det inte varit för att det var kanonvarmt i bastun så hade jag nog somnat där och då.
Vi varvade övningar från crawlkursen och övningar som han gjort på sin träning med Stockholm City Triathlon. Det var så roligt och någonstans i mitten av passet så var det något som bara klickade, jag kände hur det var mindre ansträngade att det gick lättare att bara glida på varje armtag och tänka på vad jag gjorde. Hur jag satte i handen, hur jag drog tillbaka och ta det lugnt. Det har faktiskt varit svårt, att simma långsamt (det låter knäppt jag vet) inte för att jag är kanonsnabb, men det är lättare att simma fort - det är mer förlåtande teknikmässigt känns det som. Men att simma långsamt kräver att tekniken sitter där.
På slutet drog vi några snabblängder på tid - 25 m max och sen 25m lugnt tillbaka. Tills jag gick in i väggen helt och fick ge kroppen lite lugn simning istället. Men jag ville inte upp, jag ville fortsätta för det gick så bra - tillslut fick Maratonmannen för ovanlighetens skull säga stopp (det brukar vara tvärtom) och jag fick ge mig.
Jag har hittat en till träningskärlek - simningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar