Förra veckans träning var så här:
Måndag: Vila
Tisdag: Vattengympa
Onsdag: Simning
Torsdag: Vila
Fredag: Vila
Lördag: Vattengympa
Söndag: Vila
Sådärja, jag hade storstilade planer på att ha träningshelg under påsken. När jag hade huuuur mycket tid som helst på mig och alla möjligheter i världen. Så gick luften ur mig. Totalt.
Inspirationen är låg just nu, motivationen om möjligt ännu lägre.
Jag ska inte skylla ifrån mig och inte leta ursäkter. Det är bara jag själv som inte tar mig i kragen och kämpar igenom dippen. Nu när ljuset är tillbaka så borde ju motivationen och inspirationen vara som högst. Då blir jag ännu mer besviken på mig själv när jag inte förmår mig.
Jag känner för att ge upp, för det händer inget. Senaste två veckorna så förstår jag varför, för träningen har varit sisådär. Men innan, why?
Jag vet, jag vet. Det är "bara" att kämpa på, för eller senare lossnar det. Men alltså, det jag menar är att det är därför jag har en dipp.
Det jag önskar mig nu är att jag ska hitta styrkan att bara kämpa igenom. Att komma ihåg varför jag tycker det är roligt att träna. Att hitta kraften att inte slå ner ändan i soffan när jag är trött utan att bara svida om och ge mig ut och springa. Jag vill dit igen. Dit vill jag.
Inte så upplyftande inlägg men ärligt.
Men det är väl som dom säger, man måste neråt för att kunna klättra uppåt. Så nu försöker jag ta mig uppåt.
Vägningarna har jag förövrigt flyttat till torsdagar. För att jag vill och kan. Bra så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar