Härlig joggingtur

Igår gjorde jag något som jag inte gjort på länge, något som gjorde mig endorfinfylld och glad. Jag bevisade att envisheten bor kvar där innanför pannbenet och jag kan, jag kan!

Jag joggade hela rundan, jag gåggade inte - jag joggade.

Lånade maratonmannens GPS-klocka för att mäta upp sträcka och tänkte till en början att jag skulle passera den tiden som jag förra söndagen joggade, alltså minst 11 minuter. När jag passerat 11 minuter så tänkte jag att jag kunde fortsätta lite till. Helt plötsligt slutade jag titta på tiden och tittade istället på km. Vid tänkte att jag kunde väl springa minst 1,5 och när jag passerade det så tänkte jag att "äh, 2km borde jag då också klara" efter 2km så bestämde jag mig bara för att klara 3 också. Det gjorde jag! 3,140km klarade jag, jävligt bra tycker jag själv. Bäst av allt var att jag hade lite krafter kvar ändå. Visst är det en fjuttsträcka i mångas ögon och det gick kanske inte fort (i andras ögon). Men jag joggade hela vägen, det är en stor seger för mig!

Innan passet hade jag svängt förbi Stadium i Bromma för att leta efter en vattenavvisande löparjacka och upptäckte då att det ju faktiskt var 20% på ALLT i hela butiken om man var medlem - vilket jag är. Så vips hade jag plockat på mig ett par snygga Nike-löpartights, tre träningslinnen och ett par capri-tights. Dock ingen jacka. Hittade en som kändes okej men inte super och en som kändes super - men alldeles för dyr. Så jakten går vidare.

Nya snygga grymma thightsen (såklart med lite rosa detaljer för att matcha skorna)