Vad glad jag är nu att jag kom ut. Gjorde en deal med mig själv just som jag satt och höll på att bli kvar i soffan att om jag tog mig ut så skulle det räcka med ett halvtimmespass.
Väl ute så bestämde jag då att jag skulle försöka höja tempot på joggintervallerna. För idag skulle jag köra gågg, 6 minuter jogg och 3 minuter gång emellan.
Å visst lyckades jag höja snittiden, en halv minut/km och för mig bra. Visst hjälper det att veta att man har färre intervaller framför sig.
Första intervallen var lite tung innan kroppen liksom fattade vad vi höll på med, att jag inte satt kvar i soffan längre. Andra kändes lite bättre och jag sprang och filosoferade och hittade en backe vid sidan av min löpväg som jag tänkte jag kunde använda till backintervaller någon gång (huh? va? Varför tänkte jag så, backintervaller är ju dödsjobbigt) och vips så var det gångpaus.
Vid sista intervallen så insåg jag att jag måste hållt ganska jämt tempo på joggintervallerna för jag startade och slutade på ungefär samma ställe. När jag väl kollade klockan hemma så visade det sig att sista intervallen gick fortast. Hemlängtan? 3,84km på 30 minuter, sprang 21 och gick 9.
Det lönar sig alltid att ta sig ut när man är tveksam. Det vet jag ju, men det känns aldrig så innan. Då känns det som att inget kan kännas bättre än att vara kvar i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar