Tidigmorgon: Dal. Uppstigning 05.15, hur tänkte jag där, vem ska straffas för min uteblivna sömn.
Lite senare tidig morgon: Berg. Hög på endorfiner efter simpasset. Distansrekord på crawlsimning. (Mer om det sen)
Förmiddag: Mitt emellan. Surfade fortfarande på endorfinvågen, pigg efter träningen
Eftermiddag: Högsta berget. Våtdräkterna har anlänt. Tjohooo!
Sen kväll: Från högsta topp till avgrundsdjup dal. Packade upp våtdräkt, fin, lätt, ser smidig ut, ser lite lite liten ut, blir försäkrad om att det ska vara så. Går igenom påklädnadsinstruktionen, ser jobbigt ut, vara försiktig - naglar kan rispa.
Börjar dra på, tvärstopp efter knäna. WTF!? Drar lite till. FAN, en rispa! Helt omöjligt - ridå!
Jag som mätt, vägt, kollat sizing charts till höger och vänster - på längden och tvären. Tog en herrstorlek då största dam var slut och ville vara säker på att den inte blev för liten. Tydligen är män mindre över lår och höfter...
Sorgen svår, känner mig störst i världen.
Så vad göra? Nu är jag påväg och ska prova min gamla shortydräkt i vatten, se om den går att crawla i. Om inte så börjar stora jakten, surfspot och skidsport nästa, eller en surfdräkt från annat ställe med sämre rörlighet. Panik.
Hur det än är så står jag med en Orca Kaisai för ca 1200 spänn som jag inte kan ha och som jag inte får returnera efter revan. Får undersöka om man kan limma med speciallim och sälja på blocket sen.
Surt sa räven. Motgångar är oupptäckta möjligheter eller hur var det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar