Vaknade av klockan 05:05 och tänkte - varför?! Jag är ingen morgonmänniska alls, men när måndagens simpass blev inställt för att köerna gjorde att vi inte hann till Eriksdalsbadet så kändes det rimligt och bästa alternativet. Snabb revansch liksom.
Hursom, vaknade 05:05 och snoozade. Blev petad på 05:15 med en vänlig order om att ta mig ur sängen.
Kravlade ur och in i badrummet för att peta in linserna, möttes av en trött blick i spegeln. Herregud, 05.20, 1½ jäkla timmar innan jag ens funderar på att stiga upp i vanliga fall. Nåväl, sluta jämra dig och hopp i baddräkten svarade hjärnan lite klämkäckt.
 |
| lummiga morgonlugna huvudstabadet |
Mötte upp marathonmannens triathlonkompis Alex vid huvudstabadet (nåja, vi hann simma 300m innan Alex dök upp men det tog han med sin starka simning väl igen).
Alex som är gammal simmare hade fått äran att lägga upp passet och det blev ett sk. pyramidpass. 100m, 200m, 300m, 400m, 500m, 400m, 300m, 200m, 100m, detta tillsammans med 300m insim blev således 2800m.
Ett roligt pass som man "står ut med" eftersom man vet att det vänder, när man har passerat 500m så blir allt mentalt lättare trots att man nyss körde 400m. Dessutom passerade jag distansrekord för crawlsimning för mig, ett rekord jag bara hoppas står sig till på söndag visserligen men ändå - yey!
Det kändes bra, passet var bra och jag kände mig stark. Jag låg visserligen bakom Marathonmannen större delen av passet och man får ganska bra draghjälp då, men orkade på många av intervallerna dra på en liten spurt på slutet och sista hundringen race'ade vi lite granna (jag vann, oviktigt i sammanhanget - men jag vann!)
Jag gillar verkligen att simma. Den passion som Marathonmannen känner för löpningen - känner jag för simingen!
Huvudstabadet var ett trevlig bad (bortsett från omklädningsrummen och duschen) som är stort, fin omgivning och på morgonen väldigt lugnt. Dessutom bjöd de på gratis kaffe till morgonsimmarna och det gav stora pluspoäng!
Kvällen bjöd på det stora våtdräktsdebaklet. Morr. Men Marathonmannens dräkt passade så vi bestämde redan då att åka till Kairo (nej inte Egypten, badet i Upplands Väsby) dagen efter, igår alltså, för att han skulle få testsimma sin dräkt och jag testa hur det gick att crawla i surf-shorty-värstanewbie-dräkten (en smula bitter - jag?).
Jag måste säga att det gick över förväntan. För Marathonmannen så såg det finfint ut och har sällan sett sånt glid och höga fötter på den mannen som i vanlig fall har en tendens att falla ner med fötterna ganska mycket. Shortydräkten levererade bättre än jag trodde, jag hade ganska stor rörlighet i den men jag ville ju åt den effekt Marathonmannen fick, lite "flythjälp" för armar och ben.
Men till min fördel så har jag ett hyffsat vattenläge även utan dräkt så det gick okej.
Det var hur härligt som helst att plaska runt i vattnet och solen sken och ja det var ganska idylliskt.
Väl hemma så bestämde jag mig för att ge Kaisei en ny chans, tänkte att jag kanske, kanske var lite för snabb att ge upp tidigare (speciellt som jag läst att en dräkt ska sitta så tajt att det inte är ovanligt att det kan ta 5-10 minuter att få på den). Å vet ni, den gick på! Kanske töjde den sig lite? Gör våtdräkter det?
Alltså, det satt lite vääääl tajt och jag skulle nog inte fixa att få på den i gassande solsken när man blir lite svettfuktig så vet inte om jag kommer ta den på vansbrosimmet. Men med ett par kilo mindre så kommer det att gå till Stockholm City Triathlon och kanske riddarfjärdssimmet.
Så då har jag inte en obrukbar dräkt trots allt :) MEN jag måste fixa neoprenlim idag.
 |
| inte helt obrukbar ändå |
Har ni läst ända hit - grattis, en kort sammanfattning blev en roman!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar