Gav mig ut och tänkte mig en 30 minutersrunda. 4minuter jogg och 2 minuter gång, vanliga rundan.
Men mitt i någonstans så svängde jag höger istället för vänster och bestämde mig för att förlänga rundan, bara sådär.
Första intervallen kändes seg, det tog ett tag innan jag fick igång benen. Men sen kändes det riktigt skönt, ville liksom fortsätta. När jag närmade mig hemma så hade det gått 40 mintuer, ändringen i rundan jag gjorde blev inte så mycket längre än jag trodde. Men jag bestämde mig för att sluta.
Visst hade jag kunnat fortsätta tills jag var helt slut och bara mosa. Men jag har fler joggingpass att avklara denna vecka och vad kommer kroppen och jag komma ihåg nästa gång om jag hade kört totalslut på mig? Jo, hur jobbigt det var och gå in med den inställningen. Som nybörjare så här så måste man nog våga avsluta när man fortfarande är pigg. Får för mig att det är ett lätt nybörjarmisstag annars, att man går ut kör en stenhård runda och tycker inte alls det känns kul när man kommer in och så blev det bara den rundan.
Alltså, inte ska jag komma här med pekpinnar, men det är bara en reflektion.
Så här såg tiderna ut för joggintervallerna:
1) 07:33 min/km
2) 07:05 min/km
3) 07:16 min/km
4) 07:01 min/km
5) 07:00 min/km
6) 06:58 min/km
Jag vet att det här är tempon som "riktiga löpare" fnyser åt. Men jag är nöjd, jag jämför med mig själv.
När får man förresten börja kalla sig "riktig löpare"?
Nu - dush, sen vansbroinlägg :)
så länge man springer är man en "riktigt" löpare. heja dig! :)
SvaraRaderaJa, det kanske är så :) för det var ju det där med att bara tävla med sig själv...
SvaraRaderaTack!