Nåja, öser var ju en överdrift. Men det har verkligen småpissat från skyn hela dagen. Trist som attan.
Efter ett besök på sportbutiken XXL där jag hittade ett par kompressionsionsstrumpor som jag ville testa så gav jag mig mycket motvilligt ut på en joggingpromenad.
Jag vet inte om det var det ovana i att ha kompressionsstrumporna eller gårdagens simning som gjorde att benen kändes som två stockar. De ville inte springa.
Efter en kilometers jogging så krampade det så i vaderna att jag fick stanna och stretcha lite och gå en stund, fortsatte lite till och sen samma sak. Jag märkte dock att i backarna så svarade ändå benen (förmodligen för att vaderna avlastades lite då). Så när jag sprang förbi en hyffsat lång backe så bestämde jag mig för att köra backintervaller ett tag och sen jogga hemåt.
Ett riktigt dåligt pass, riktigt dåligt. Men ett dåligt pass är också ett pass.
Jag fick verkligen övertyga mig själv varenda minut idag att jag ville jogga, övertyga mig själv att sätta en fot framför den andra tills jag var hemma igen. Men även ett dåligt träningspass är bra träning och jag behöver träna.
Så nu sitter jag här nyduschad och jävligt nöjd med mig själv att jag genomförde passet. Nöjd och ganska glad. Det är det man ska komma ihåg när man står där på tröskeln och tvekar på att ge sig av.
Kom ihåg den här dagen!
SvaraRadera