Ett vattengympapass var precis vad jag behövde idag. Sen jag vaknade imorse har jag befunnit mig i något slags post-semesterdepressionstillstånd.
Men så fort musiken startade och jag fick jobba med kroppen så kände jag hur jag släppte ner axlarna lite och hur tankarna förflyttades från den överfulla inboxen på jobbet och till mer lättsamma tankar.
Träning är härligt och man längtar aldrig så mycket till träning som när man inte kan, bör eller får.
Nu har träningsåret 2011 startat, året då jag förhoppningsvis blir bättre på crawl, orkar springa längre, träna mer regelbundet och förhoppningsvis genomför både vårruset, tjejmilen, vansbrosimmet och ett sprinttriathlon. Något mer? The sky is the limit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar