Jag var en av de som gillade gympan i skolan. Jag gillade att röra på mig och att få prova på nya idrotter (allt förutom redskapsgymnastik som jag tyckte var lite läskigt).
Men jag höll inte på med någon idrott föränn jag var 12 år när jag började spela volleyboll.
Jag minns att jag började av en slump, min syster hade länge spelat och eftersom jag såg upp till henne så så ville jag nog också spela volleyboll men visste inte hur jag skulle göra. En dag kom en kompis och sa att hon skulle provträna för det lokala laget och jag hängde med. Föga anade jag hur roligt jag skulle komma att tycka att det var. 12 år senare (dock med en paus på 1-2 år) la jag skorna på hyllan, för gott? Vem vet.
Jag har spelat i 4 olika lag i allt från div.2 till div.5 och jag har haft SÅ roligt men det har även varit tufft och tungt. Roligt att alltid ha lagkamrater att peppa och bli peppad av, att fira vinster med och analysera förluster med. Men tufft och tungt att alltid känna tvånget till fasta träningstider 3 gånger i veckan + matcher för att om man inte dyker upp kanske man förstör träningen för alla andra. Det sistnämnda började jag nog känna av först när jag började jobba och tiden efter jobbet blev mer och mer värdefull.
De som bara spelat volleyboll i skolan brukar tro att det inte är så fysiskt krävande, men låt mig säga att skolvolleybollen liknar inte ens den "riktiga" där man krigar för varje boll. Att på träning stå och bara ha idiot-hoppträning i 30 minuter och sen spela är galet jobbigt - och roligt!
När jag skriver om det så inser jag hur mycket jag saknar det. Men jag vet inte om jag är redo att gå tillbaka till fasta träningstider med ett lag. Men vem vet, kanske...
 |
| eftersom jag inte hittade någon bild på mig själv in action så lånade jag denna härifrån |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar