brrr

Jag missade spinningen igår, det var kaos utanför jobbet då en buss hade stannat i en rondell så det tog väldigt mycket längre tid än beräknat att komma hem.

Så när jag kom innanför dörren var det bara att tänka om och bestämma sig för om jag skulle trotsa kylan och ta en tur ute eller om jag skulle ta mig bort till gymmet och springa. När Maratonmannen erbjöd sitt sällskap så var saken biff.

Kallt var det 13,5 minusgrader visade termometern. På med alla varma kläder och sen tänka så lite som möjligt, bara ut och köra.

Efter en liten stund så började värmen sprida sig i kroppen och det var en behaglig tur. Snön knarrade så där krispigt under fötterna som bara riktigt riktigt kall snö kan göra och det var tyst och fridfullt ute. (okej hastigheten var en del lägre än vad Maratonmannen är van vid så han frös nog lite kan jag tänka mig) Härligt! Endorfinerna spred sig i samma takt som värmen och efter att vi ökat tempot sista biten så var jag alldeles rusig när jag klev innanför dörren.

En tur från Mariehäll ner till lötsjön via duvbo och tillbaka upp till Mariehäll genom Sumpan, drygt 4km. Lagom för mig just nu, men jag hoppas kunna öka på distanserna.
Avslutningsvis blev en core genomkörare som tröttade ut precis på rätt ställen :)

Maratonmannens Icebugs och mina kära AdiSTAR raven - perfekta vintertassar...