Simma långt, längre, längst?

I den här hallen har jag tillbringat väldigt lång tid idag (det var dock något fler människor i bassängen...bildkälla).

Det började med crawlkursen och idag var jag väldigt ur form. Jag hade för mycket i huvudet och eftersom jag inte hade kunnat träna något i veckan hade jag inte haft möjlighet att "befästa" det som vi pratade om sist. Så något oinspirerat flöt första halvan av kursen förbi ganska obemärkt, dels för att tränare T kom sent och tränare D ägnade sin uppmärksamhet åt de i kursen som är lite mer "nybörjare" (trots att det är fortsättningskurs). Helt plötsligt hör jag dock tränare D som ropar på mig och säger åt mig att simma "slarvigare". Något konfunderad tar jag mig till bassängkanten och får bara ur mig ett "va"? Det han menade var tydligen att teknikmässigt ser det bra ut, men lite för bra ut. Att jag simmade med sådan fokus på tekniken att det såg orytmiskt och kantigt ut, något jag själv känt av. Visserligen kände jag väl lite att det är ju därför jag är där - för att teknikträna. Mängdträning kör jag ju i veckorna.
Men eftersom det kändes som ett oinspirerat pass så tog jag med glädje emot orden att simma "slarvigare" och i ett "roligt" tempo utan att tänka teknik. Där vände det, helt plötsligt så fick jag inspiration, varierade hastigheter, körde intervaller och det var roligt. Så roligt att jag fortsatte länge efter kursen med intervaller och helt plötsligt hade det gått över en halvtimme sedan kursen slutade. Småsnackade lite först med en tjej från kursen och när hon hade gett upp så fortsatte jag lite till, småsnackade lite med en deltagare från nybörjarkursen som går efter vår och insåg att ojdå - det har gått 65 minuter sen kursen slutade.

Hade det inte varit för att jag var lite orolig att jag inte skulle få loss bilen från parkeringsplatse utanför och därmed ville att det skulle vara folk kvar i hallen så hade jag nog fortsatt till jag kollapsade tror jag. ROLIGT.

Mycket riktigt stod förövrigt bilen fast när jag kom ut, hjulen bara spann och jag kom ingen vart. Panikringde till Marathonmannen som visade sig vara i närheten och han kom och försökte hjälpa till men det hjälpte tyvärr inte. Tillslut kom tränare T ut från hallen och en annan man som också hjälpte till, så med tre som puttade på och Marathonmannen som gasade och styrde ut så fick vi tillslut loss den. Puh, vintern är inte bara fin och härlig - lite småbekymmer orsakar den allt.

Helt slut sitter jag nu iaf här och funderar på hur jag ens ska orka vara vaken över På Spåret. Pensionärsvarning?

Har du orkat läsa ända hit - grattis, du har vunnit en valfri micro.