Sådärja. Så var det löst. Tränare Tim löste mina problem idag.
På den här fortsättningskursen så är vi två stycken som kommer från grundkursen, resterande har lite varierande bakgrund men de flesta är självlärda och vi är därför uppdelade under kursen. Jag och den andra personen (vars namn jag glömt) brukar få hänga med Tränare T och de andra med Tränare D.
Idag var inte person nr2 (gud så opersonligt det här blev) så jag fick tränare T för mig själv och den här träningen gav så mycket.
I samma sekund som jag hade avklarat mina 100m insim så kände jag inte av min förkylning på 80 minuter. Det var en märklig känsla.
Vi jobbade mycket med att hitta min optimala träningsfart, den landade på 2-2,5 och hittades genom att kombinera olika farter på ben och armar tills vi hittade något bra. Det var SÅ mycket lättare att simma långsamt med armar och fort med benen än tvärtom, vilket förmodligen är ett resultat av att jag från start varit mer aktiv med ben och inte har något större problem med vattenläget på benen. Överkroppen däremot är det som att jag borrar neråt ju tröttare jag blir.
Men en enkel lösning - titta lite uppåt istället för ner i botten, varför har jag inte tänkt på det själv? Det var ju SÅ enkelt.
Nu ska jag iväg på födelsedagsmiddag i Täby, inte heller optimalt med en nybliven förkylning. Men jag tänker att jag provat allt tidigare, jag har vilat, jag har semivilat och nu tänker jag att om jag bara ignorerar den så kanske den försvinner. Moget va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar