Jag vet att all träning som blir av är bra träning. Men idag kändes det inte bra.
Efter en stressig dag på jobbet som drog ut mycket på tiden så mötte jag upp Marathonmannen utanför Bion i Kista. Vi hade bokat upp oss på en föreläsning av Daniel Luthman (aka David "wanted" Larsson) jag måste säga att det var sådär. Han har helt klart levt ett hårt liv och han har lyckats klara sig upp från det, men jag måste säga att jag inte riktigt vet vad han ville säga med sin föreläsning mer än promota sina böcker.
Detta var en "think Big" föreläsning, en föreläsning om att gå utanför ramarna och göra något "stort" det där man inte tror att man kan. Visst har han gjort det, men han förmedlade det lite svagt tycker jag.
Efter föreläsningen så stressade jag iväg till simhallen för att hinna klämma in ett simpass innan lördagens crawlkurs. 30 minuter hade jag på mig att simma för att hinna duscha innan hallen stängde. 30 minuter att göra något bra på.
Jag tänkte att jag skulle lägga upp passet långsamt, börja på lägsta fart för att öka succesivt och ibörjan bara tänka teknik.
Men efter 6-8 längder så insåg jag att mina cirklar var totalrubbade efter förra lördagens pass, nu kändes det inte som att någon av mina armar funkade bra och jag hamnade i otakt och simmade orytmiskt. Så tillslut så bestämde jag mig bara för att köra slut på mig och mata längder. 1km fick jag ihop och det står klart att jag måste hitta ett tempo där jag kan köra längd efter längd efter längd utan att behöva stå och flåsa, då jag nu har en tendens att simma för fort och då behöva vila efter 100m.
Jag har haft bättre träningsdagar, men den här gav mig åtminstone lite tänkvärt och något jag kunde ta med mig till lördag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar